fjorton.
ackas och kattas helg var
rätt bra faktiskt.
eller mycket bra faktiskt.
jonatans filmpremiär på fredagen.
om jocke.
som även hade spelning sen.
filmen var fin.
jag grät en skvätt.
sen jobba sjuk och eländig på carlings på lördagen.
sen båtfest på vieille montagne (där även min student- och födelsedagsfest ägde rum i somras)
med mette, erika, david och hampus.
och så acka såklart.
den var dock fett keff.
det enda som gick hem var den öppna baren.
efter att ha gjort vårt på båten drog vi till söderskrapan hem till junior .
med vingliga ben och höga, sjungande röster.
en trevlig kväll trots att det inte blev någon utgång.
min plånbok gillade inte tanken på utgång ändå
så det var väl lika bra.
men alla helgens bravader slog inte ackas och kattas bakis-söndag.
det börjar bli en tradition nu varje gång hon dyker upp i huvudstaden.
vi vaknar.
och beklagar oss för varandra över vår bakfylla.
över vår huvudvärk som inte vill ge sig.
över vår mage som kurrar och skriker:
ge mig fet mat.
ge mig fett jävla fet mat.
att vakna tar ett hel decennium.
våra magar, fortfarande skrikandes efter fet mat, tvingar oss ner till köket.
klockan närmar sig nu långt efter lunchtid.
och vi kommer på att vi varken har ätit frukost eller lunch.
plötsligt är vi helt förlamade och kan varken använda en stekpanna eller ens tänka.
det enda vi kan tänka är:
pizza.
fett jävla fet pizza från askrike pizzeria.
med vitlöksdressing och pizzasallad till.
vi tackar gud för att den bara ligger några stenkast från mig.
och slänger oss på telefonluren för att beställa.
slänger oss sedan in i våra skor och ut i den motbjudande kylan.
och andas in det iskalla syret som vi egentligen allra helst vill undvika.
men i detta skede påminner vi varandra om målet.
om varför vi utsätter oss för en 2 minuters iskall promenad in i askrikes kvarter.
pizza.
fett jävla fet pizza från askrike pizzeria.
vi småspringer hem med pizzorna i ena handen och min kära tax (som inte heller orkat gå ut denna söndag förrän nu) i den andra.
vi sätter oss ner i soffan framför tvn.
sätter på one tree hill-boxen.
och vi har aldrig känt oss så tillfredsställda.
förrän nu.
efter denna måltid börjar vi sakta men säkert att känna oss som människor igen.
som individer.
som en del av denna värld vi lever i.
/knas.
och så helgens pics.
några tagna av mia.
några tagna av mig.
rätt bra faktiskt.
eller mycket bra faktiskt.
jonatans filmpremiär på fredagen.
om jocke.
som även hade spelning sen.
filmen var fin.
jag grät en skvätt.
sen jobba sjuk och eländig på carlings på lördagen.
sen båtfest på vieille montagne (där även min student- och födelsedagsfest ägde rum i somras)
med mette, erika, david och hampus.
och så acka såklart.
den var dock fett keff.
det enda som gick hem var den öppna baren.
efter att ha gjort vårt på båten drog vi till söderskrapan hem till junior .
med vingliga ben och höga, sjungande röster.
en trevlig kväll trots att det inte blev någon utgång.
min plånbok gillade inte tanken på utgång ändå
så det var väl lika bra.
men alla helgens bravader slog inte ackas och kattas bakis-söndag.
det börjar bli en tradition nu varje gång hon dyker upp i huvudstaden.
vi vaknar.
och beklagar oss för varandra över vår bakfylla.
över vår huvudvärk som inte vill ge sig.
över vår mage som kurrar och skriker:
ge mig fet mat.
ge mig fett jävla fet mat.
att vakna tar ett hel decennium.
våra magar, fortfarande skrikandes efter fet mat, tvingar oss ner till köket.
klockan närmar sig nu långt efter lunchtid.
och vi kommer på att vi varken har ätit frukost eller lunch.
plötsligt är vi helt förlamade och kan varken använda en stekpanna eller ens tänka.
det enda vi kan tänka är:
pizza.
fett jävla fet pizza från askrike pizzeria.
med vitlöksdressing och pizzasallad till.
vi tackar gud för att den bara ligger några stenkast från mig.
och slänger oss på telefonluren för att beställa.
slänger oss sedan in i våra skor och ut i den motbjudande kylan.
och andas in det iskalla syret som vi egentligen allra helst vill undvika.
men i detta skede påminner vi varandra om målet.
om varför vi utsätter oss för en 2 minuters iskall promenad in i askrikes kvarter.
pizza.
fett jävla fet pizza från askrike pizzeria.
vi småspringer hem med pizzorna i ena handen och min kära tax (som inte heller orkat gå ut denna söndag förrän nu) i den andra.
vi sätter oss ner i soffan framför tvn.
sätter på one tree hill-boxen.
och vi har aldrig känt oss så tillfredsställda.
förrän nu.
efter denna måltid börjar vi sakta men säkert att känna oss som människor igen.
som individer.
som en del av denna värld vi lever i.
/knas.
och så helgens pics.
några tagna av mia.
några tagna av mig.
Kommentarer
Postat av: david
Katta och mustasch är sexigt!
Trackback
