sex.

jag vill kunna säga till mig själv:
nu är jag precis där jag vill vara.
nu är jag nöjd med min tillvaro, med mitt liv.
nu är jag lycklig.
Lycklig för att jag är precis där jag vill vara.

/knas.


fem.

jag har börjat lyssna mycket på placebo.
har inte gillat dom förut.
majoriteten av deras låtar har varit för deppiga enligt mig.
nu passar dom mig alldeles utmärkt.

/knas.


fyra.

en helg.
eller helgen.
i bestämd form.
den var väl bra.
after work med carlings-folket på fredan.
ett rockigt folkslag.
det blev bärs hemma hos jossans kompis.
sen vidare till viking bar där jonatan och jocke o co satt.
en stenpackad peter kom även förbi senare.

sen jobba på lördagen.
var jobbigt trots att det var en kort arbetsdag.
brukar vara bra på att gå runt och vara glad och trevlig trots att jag egentligen mår skit.
i lördags var jag inte alls bra på det.
min chef (som var mest bakis av oss alla från kvällen innan, haha) frågade till och med om det var nåt som hade hänt.
men jag pallade inte berätta då, det var mycket att göra och ville inte heller riskera att bli sådär ledsen och sentimental på jobbet.
öppnade mig istället för eve och felicia efter jobbet. tack!

på kvällen, efter att ha träffat peter en snabbis, bar det av till sanni som fyllde myndig.
dock var jag sen.
alltför sen.
men kom dit tillslut och stämningen var på topp.
var dock rätt trött och nere men klart man är med och firar sanni.
de skulle vidare till ace sen.
men jag drog slutsatsen:
har inte lust, är ledsen, är sjuk, åker hem istället.
för första gången på länge hade jag inte lust att gå ut.
ack så förvånad jag blev när jag tog beslutet att åka hem istället.
alla var taggade till tusen.
utom jag.
det är inte jag.
jag är alltid taggad.
varesig jag är trött eller sjuk eller vadsomhelst.
jag vill aldrig missa nåt.
man lever bara en gång.
men nu ville jag bara hem.
brydde mig inte om jag missade nåt.
när jag kom hem var pappa stolt över mig och sa:
du kanske börjar bli lite klok ändå och tar hand om dig själv.
klok?
jag vetefan. jag är väl mer knasig.
tar hand om mig själv?
tyvärr inte.

trodde att mitt shopping-begär skulle lugna ner sig efter berlin.
men icke.
kom hem i torsdags med ett par kilklackade skor plus ett par höga svarta jeans från cheap monday.
kom hem i lördags med svart kjol med dragkedja från åhléns. (dock på halva rea-priset, då får jag inte lika dåligt samvete iallafall.)
kom även hem i söndags med en acne-sjal och en resteröds-topp från awesome rags.
jag får fan lägga av alltså.
fy skäms på knas.
jag hatar nyårslöften.
men finner ingen annan utväg.
2009 års nyärslöfte:
att drastiskt dra ner på shoppandet.
om jag absolut måste köpa några kläder
så får jag bara köpa på carlings på personalrabatten.
eller på någon rea.
eller på billig second hand som myrorna eller nåt.

helgens pics:


pepp jocke.


pepp knas.


vi ser så jävla pepp ut.


pepp pepp pepp.


ännu mer pepp.
hur lyckas man se så drogpåverkad och kåt ut på varenda bild?


grattis sanniiiii.


sanni och matt.


fridis och kellybell.


folks.


sanni och matt.


knas och lina.


catrine, lovisa och knas.


knas och lovisa.


carro och adam.



c'est tout.

/ knas.

tre.

här kommer lite berlin pics.
as promised.

dock ska jag framkalla partybilderna på engångskameran när jag orkar och skanna dom. så detta är inte alla.



mia ready for berlin.




falafel av högklass. ni kan inte säga nåt annat.


billig alkohol på rummet.


mia und knas.


ett mycket gemytligt skottiskt par som också bodde på vandrarhemmet.




me and leo boyy.


en ny dag med nya äventyr. trots bakfyllan.


vi var faktiskt lite turistiska också.


det investerades i balla tights på garage second hand. de blev kvällens party-outfit. och så jeansvästen såklart.


jos und knas.


mia und knas.


the brittish booyz.


imagine being there.


görlitzer bahnhof.


ännu en turistisk sysselsättning. kolla på berlin-muren i kyla som gjorde våra fötter och händer till isbitar.
det kallar jag äkta turister.






fina mia och jos.








vår käre tatuerare waldemar märkte oss för livet.


another piece of art by waldemar.





sista kvällen och livet var en fest igen.


löv.


älskar den hät bilden. jag vet att du älskar den också jos.


mia, jos och felix var för bakis för att röra på sig. jag likaså.
ändå följer jag med några väldigt udda och aningen vrickade svenska män från vandrarhemmet till ramones-
muséet.
lusten var fulländad.


ramones-muséet var mycket att hänga i granen.


jag sa ju att dom var udda och aningen vrickade.


bakfylla ledde till övertrötthet som ledde till klantighet som ledde till läckage av vattenflaska som ledde till en knas med blöt bakdel som ledde till asgarv som ledde till en sista måltid med falafel av högklass som ledde till hemfärd. sorgligt.


två.

berlin var kallt. kallt som fan faktiskt.
men ack så underbart.
vandrarhemmet var nice.
lite hårda sängar bara.
och gigantiska men skumma kuddar.
sköna folk där iallafall.
som skotten teo som vi gav "dirty swedish lessons".
och de finska brudarna som snackade skit om sverige.
och den spanska killen med gitarren som varje kväll letade efter någon feminin varelse att sätta på.
och så slutligen det fina biljardbordet som förgyllde våra onyktra stunder.

och man har köpt på tok för mycket kläder.
på second hand.
och vinylskivor också.
sen har man köpt falafel åtskilliga gånger. och döner kebab.
mest som fyllekäk.
det kommer jag sakna här hemma.
falafel av högklass.
och billig haloumi-ost.
om mia och jos får bestämma.

förutom umgänge med folket på vårt vandrarhem och berlininvånaren olof, även kallad min kusin, blev det även umgänge med leo, som helt random också vistades i berlin.
han och olof gjorde oss sällskap på våra nattliga utgångar samt under måltider och sådant.

berlin är en mystisk stad.
rätt skum med massa undangömda smultronställen här och där.
Som olofs studio längst in på en icke så tilltalade bakgård i kreuzberg.
berlin är mystiskt.
och jag gillar det.
och festrytmen.
typ som ett uppochnervänt dygn.
den metoden blev flitigt testad av den svenska panelen bestående av mia, jos och katta.
vi ger berlins nattliv 11 av 10 stjärnor.
mycket smakfullt med stora inslag av hård techno, macho-bögar, billig bärs och en svalkande glassbar efter våra fenomenala prestationer till musikens dunkadunk.
satt inte helt fel.
berghain/panorama bar var min favorit.
golden gate var inte så illa heller.

förutom att ha investerat i second-handfynd, vinylskivor och döner kebab, så har man även investerat i en tatuering.
och mia likaså.
den faller mig mycket fint i smaken.
ett kasettband på högra handleden.
den är min nya kärlek.
som symboliserar mitt stora intresse för musik.
som har hjälpt mig igenom svåra stunder i mitt liv.
är det inte djupt så säg?
för mia blev det ett ankare på ryggen mellan skuldrorna.
och en snyggt slingrad banderoll över med texten pappa på.
nästa mission (dock i sverige) blir en cykel på fotleden för jos.
så det så.

och nu är man pank och miserabel.
och livrädd för vardagen här hemma som börjar ta form.
hemma - ingen bra plats när man mår dåligt.
borta - en bra plats när man mår dåligt.
en mycket bra plats.
som berlin.
får väl ta mitt kasettband till hjälp.

billig alkohol är bäst.
mia och jos är bäst.
döner kebab är bäst.
dricka blaskigt tetra pack-vin i kaffekoppar är bäst.
mina second hand-fynd är bäst. (särskilt min jeansväst, fyndad på barnavdelningen (!) i en second hand-affär vid alexanderplatz)
min tatuering är bäst.
vara härligt full på morgonkvisten och inbilla sig man kan prata förträffligt bra tyska är bäst.
tyska bögar är bäst.
techno är bäst.
berlin är bäst.

/ knas.


[bilder kommer snart.]


ett.

jag har aldrig förstått grejen med bloggar.
och nu har jag skaffat mig en egen.
så vi får se hur det går.
lär väl börja skriva om berlin.
imorgon drar jag.
bort från den helvetiska vardagen jag har.
ack så helvetisk är den inte.
jag har fått ett nytt jobb på carlings som faller mig mycket fint i smaken.
det är snarare andra grejer som gör den lättaste uppgiften till den svåraste i min vardag.
ni gissade rätt, såna där själsliga psykiska saker.
psykiskt. jag hatar det ordet. det är så fult.
frågor som äter upp min hjärna inifrån.
ack så djupt och deprimerande det lät.
jag tänker mycket, därav mitt motto: Cogito ergo sum. (Jag tänker, alltså finnas jag.)
det är både positivt och negativt. på senaste tiden har mitt tänkande bara påverkat mig negativt.
jag tänker för mycket och det gör mig galen ibland.
så vänj er vid mycket analyser i min blogg.
där jag vänder ut och in på det mesta.
vänj er också vid min svaghet för kläder såsom skjortor i alla dess former och vega-mössor.
vänj er vid att jag är rätt knasig också.

nästa inlägg blir förhoppningsvis lite roligare.
förhoppningsvis om berlin.
där jag kommer rensa min hjärna.

hej så länge.

/ Katta Knas




Nyare inlägg
RSS 2.0